downtoearth

Jag vaknade av att telefonen ringde, typiskt! När jag kollade på skärmen så var det ett nummer som jag inte kände igen.

• Update; ni ser alla dom där strecken? det är bara för att det inte ska ligga huller om buller, för det blir något fel när man sparar allt åker ihop. Bara så att ni vet! 

  ---

Jag kunde inte göra något, det var försent. Eller? Jag fick vänta tills imorgon bitti. Jag tassade iväg till badrummet för att borsta tänderna, och där i det lilla glaset bredvid min stod en knallrosa tandborste..

Jag hade förstört allting! För några dagar sen stod vi här tillsammans!

Jag borstade tänderna och gick och la mig.

Jag vaknade strax efter halv 8, natten hade varit hemsk och jag hade inte sovit någonting kändes det som. Hur skulle det ens gå och sova när flickan jag älskar ligger på sjukhus och typ.. Jag kunde inte ens säga det! Vad är det för fel på mig?!

2 min senare knackade på dörren, jag stod fortfarande i kallingar så jag drog på mig byxorna, satte på mig en t-shirt och gick och öppnade dörren. Där stod mamma.

---

Jag tittade inte ens på mig själv i spegeln utan tog bara tandborsten strök på lite tandkräm och började borsta. Sedan skyndade jag mig ut.

Mamma satt utanför och väntade, när jag kom ut så reste hon sig och vi rusade ner för alla trappor och hoppade in i taxin som skulle ta oss till sjukhuset.

Det skulle ta en kvart att åka så jag passade på att sova lite.

Jag kände hur någon grep tag i min axel och viskade mitt namn, jag öppnade ögonen och såg att det var mamma.

Jag klev ut ur bilen och traskade iväg mot sjukhus entrén. Väl där så möttes jag av någon som '' guidade '' mig till rummet där Audrina låg. Mamma hakade på.

När vi stod utanför dörren alla 3 så lämnade sjuksköterskan oss och jag klev in.

Hon pussade min panna och jag gick in, Audrina låg precis som hon gjorde igår. Hon hade inte rört sig en millimeter! Såg det ut som iaf. Jag satte mig på samma gamla pall som jag suttit på igår, jag tog hennes hand och höll den mot min kind. Tårarna började rinna men det sket jag i.

Jag skulle göra i princip vad som helst för att hon skulle klara sig, jag bad till gud men han verkade inte höra mig. Det var försent. Och det var jag som hade sabbat allting! Tårarna forsade ut numera och jag hoppades att ingen skulle höra mig. För jag lät som en ylande hund typ..

Nu börjar jag inbilla mig saker också, jag slog mig själv hårt i huvudet men det förändrade ingenting.

Jag tittade upp i hennes ansikte och såg ett par fundersamma ögon som tittade på mig som om jag vore korkad. Jag vet inte vad som flög i mig men ena sekunden så trodde jag att jag drömde och den andra så stod jag upp och hoppade på stället.

Jag var i chock tillstånd! Jag fattade inte varför jag fortfarande var kvar här inne, jag var ju tvungen att hämta en doktor!

Antingen är det jag som inte har hängt med eller så är det Justin som har fått något knäpp i hjärnan. Varför var han som han var?

Det vart varmt så jag lyfte lite på täcket och såg att ena min fot var gipsad, det här var förklaring till varför jag låg här! Men jag förstod fortfarande inte varför Justin trodde att jag var död? 2 sek senare kom han tillbaka med 3 läkare efter sig.

Jag gick ut från rummet och bestämde mig för att leta rätt på mamma, jag småjoggade lite till cafeterian och där stod hon. Hon stod och snackade med någon kille som jag kände igen, men jag kom inte på vem han var.

Eller vänta! Shit! Det var ju bartendern! han som hade serverat våra drickor!

Mamma fick syn på mig och hon stirrade rakt in i mina ögon med sina evileys.

---

• den blir lite långtråkig nu men det blir bättre imorgon! Har varit jättedålig på att skriva nu men det ska jag ändra på, promise! Men då vill jag se kommenterar också! 28 kommer imorgon, 29 också om ni kommenterar :)

Jag lyssnade inte längre, jag ville inte höra på det han hade att säga. Det räckte med att höra ordet tveksamt, men det han just hade sagt kunde fortfarande inte gå in i mitt tjocka huvud.

Justin verkade inte se att alla stod och stirrade på honom, Patties arga blick hade gått över till en gråtfärdig, Scooter stod med ena handen för ögonen och usher kliade sig lite i huvudet och tog sedan ett kliv fram till Justin.

Jag vet inte varför jag hade sagt sådär till Justin, hon skulle kanske inte alls klara sig. Tveksamt.. Varför ljög jag för honom när jag egentligen visste hur det låg till?

Tiden bara flöt förbi och vi var tvungna att åka hem, jag ville bara se Audrina en sista gång innan jag åkte, jag drog ner handtaget på dörren till Audrinas rum och klev in. Där låg hon, med slangar huller om buller och med ena handen på magen. Hon var fortfarande lika vacker, jag gick fram till sängen och satte mig på en liten pall bredvid henne. Jag tog hennes hand och pussade på den, smekte den mot min kind och bad till gud att hon skulle klara sig.

Jag hann inte säga mer innan någon smällde upp dörren.

Jag pussade hennes panna och sa att jag älskade henne, sedan gick jag. Mamma stod ute vid bilen och väntade,

Scooter och Usher hade redan åkt. Jag hoppade in i bilen och vi började åka. Först var det knäpptyst i bilen men sedan avbröt mamma tystnaden.

Jag ville inte berätta vad som hade hänt i detalj, fan vad arg hon skulle bli då. Vi sa inget mer till varandra, 10min

senare var vi framme på hotellet. Jag klev ut ur bilen och en halv sekund senare hade jag ett flertal mikrofoner och kameror upptryckta i ansiktet. Jag struntade fullständigt i dom och tryckte mig igenom folkmassan. Jag gick in med raska steg och vända mig om för att se om mamma hade kunnat ta sig förbi alla människor, det hade hon. Hon trippade upp för trappan och kom fram till mig. Jag kramade henne och kunde inte hålla tårarna inne, det kändes skönt att ha henne här nu.

Tillslut när allt kramande så gick vi upp till ett av rummen, vi hade varit tvungna att checka ut för länge sen men hade fått behålla rummen tills vidare. Jag slängde mig på sängen och somnade.

Jag vaknade av att telefonen ringde, typiskt! När jag kollade på skärmen så var det ett nummer som jag inte kände igen.

Episode 26 och kanske 27 kommer ut ikväll! håll utkik!