Episode 28

Jag gick ut från rummet och bestämde mig för att leta rätt på mamma, jag småjoggade lite till cafeterian och där stod hon. Hon stod och snackade med någon kille som jag kände igen, men jag kom inte på vem han var.
Eller vänta! Shit! Det var ju bartendern! han som hade serverat våra drickor!
Mamma fick syn på mig och hon stirrade rakt in i mina ögon med sina evileyes.

Pattie; Justin kom hit!

Åhnej..

Pattie; NU!


Jag hade inget annat val utan gjorde som hon sa. Jag visste inte vad jag skulle säga för att hon skulle lugna ner sig. Men allt det här var ju endå bartenderns fel? Om inte han hade blandat i det där i våra drickor hade det här aldrig hänt! Men hur skulle jag förklara det för mamma? Hon skulle ju tro på honom.
Pattie; Justin, jag vill att du berättar allt i detalj nu!

Justin; men.. jag har ju redan berättat?!

Pattie; nej, mannen här säger att ni hade kommit in på discot jätte fulla och frågat efter en taxi!

Justin; va? nej! Vi kom dit och dansade och sedan satte vi oss och tog en varsin cola! Vadå att vi var fulla? Den
där mannen blandade i något i våra drinkar så att vi vart helt lost! Och sen var det han som lämnade oss på det där stället!

Mannen; Nej du, nu ljuger du.

Pattie; Ja Justin, nu ljuger du!

Justin; Men jag ljuger ju inte! Om du inte tror mig vet jag inte vad jag ska göra..

Sen kom doktorn ut och ropade mitt namn. Jag vände mig om och där stod han.. Med Audrina, fast hon satt i rullstol. Hennes fot var nära på att gå av så jag skulle få köra runt henne i rullstol ett tag framöver. När jag tittade på henne så log hon och jag dog nästan. Jag hade saknat det där leendet. Jag sprang fram och kramade henne men det var som att hon tonade bort. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra! Jag skrek på hjälp, men ingen hörde mig. Jag blundade och knep ihop ögonen så hårt jag kunde! Men allt kändes så verkligt.. Sedan fick jag något ryck.
När jag öppnade ögonen igen låg jag i sängen på mitt hotelrum!
Justin; Vad fan gör jag här?!
Jag flög upp ur sängen och drog på mig skorna för att leta efter Audrina. Men jag kom inte långt, för i korridoren stod Scooter och Usher.
Justin; Varför står ni bara där? Hjälp mig! Hon försvinner ju!

Usher; Vad är det nu då?

Justin; Vart är Audrina?

Scooter; Nere och äter frukost med Pattie. Planet går om 2 timmar så du måste skynda dig lite.

Jag fattade absolut ingenting! Jag kände hur någon sedan kramade mig bakifrån. Jag vände mig om och där stod hon, min vackra ängel!
Audrina; Vad är det med dig nu då?

Justin; eh va? skojar du med mig?

Audrina; Justin! varför kollar du på mig sådär?

Justin; Men du var ju skadad? På sjukhus!

Audrina; Vad snackar du om? Jag är här! Vi ska åka snart.
Hon tog mitt ansikte mellan sina händer och sedan kysste hon mig.
Hade allt bara varit en dröm?

Fick bli en kortis idag. Hade glömt bort det mesta som hade hänt tidigare så det vart lite random men det blir nästa gång för nu har jag lite koll på hur det ligger till iaf! Kommentera vad ni tyckte så blir jag glad!


ikväll

Skriver 28 ikväll, så kika in här igen lite senare!

länk till episode 1.

http://downtoearth.blogg.se/2010/november/episode-1.html
skriver så fort jag får tid! sorry hörni!

Episode 27

Några timmar senare;
Jag vaknade av att telefonen ringde, typiskt! När jag kollade på skärmen så var det ett nummer som jag inte kände igen.
Justin; hallå
*; ja hallå vi ringer från sjukhuset ni var på tidigare idag, är det Justin jag talar med?
Justin; ja det är jag!
*; Det är såhär att Audrina har fått allvarliga kramper och vi ville bara meddela dig om att det inte är sån stor risk att hon inte överlever natten. Men kom hit imorgon iaf, du måste skriva på lite papper, vi hoppas verkligen att hon klarar sig och vi kämpar fortfarande.

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!

  • Update; ni ser alla dom där strecken? det är bara för att det inte ska ligga huller om buller, för det blir något fel när man sparar allt åker ihop. Bara så att ni vet! 
Jag kunde inte göra något, det var försent. Eller? Jag fick vänta tills imorgon bitti. Jag tassade iväg till badrummet för att borsta tänderna, och där i det lilla glaset bredvid min stod en knallrosa tandborste..
Jag hade förstört allting! För några dagar sen stod vi här tillsammans!
Jag borstade tänderna och gick och la mig.

Nästa morgon;
Jag vaknade strax efter halv 8, natten hade varit hemsk och jag hade inte sovit någonting kändes det som. Hur skulle det ens gå och sova när flickan jag älskar ligger på sjukhus och typ.. Jag kunde inte ens säga det! Vad är det för fel på mig?!
2 min senare knackade på dörren, jag stod fortfarande i kallingar så jag drog på mig byxorna, satte på mig en t-shirt och gick och öppnade dörren. Där stod mamma.

Pattie; Ska vi åka?
Justin; Ja, ehm jag ska bara borsta tänderna..
Pattie; ok, jag väntar där ute.

Jag tittade inte ens på mig själv i spegeln utan tog bara tandborsten strök på lite tandkräm och började borsta. Sedan skyndade jag mig ut.
Mamma satt utanför och väntade, när jag kom ut så reste hon sig och vi rusade ner för alla trappor och hoppade in i taxin som skulle ta oss till sjukhuset.
Det skulle ta en kvart att åka så jag passade på att sova lite.
15 min senare;
Jag kände hur någon grep tag i min axel och viskade mitt namn, jag öppnade ögonen och såg att det var mamma.

Pattie; Vi är framme, kom nu.
Justin; är vi? redan?
Pattie; ja kom igen nu.
Jag klev ut ur bilen och traskade iväg mot sjukhus entrén. Väl där så möttes jag av någon som '' guidade '' mig till rummet där Audrina låg. Mamma hakade på.
När vi stod utanför dörren alla 3 så lämnade sjuksköterskan oss och jag klev in.

Justin; Stannar du här ute?
Pattie; Ja gå in du, jag går och köper lite frukost. Kommer om en stund,

Hon pussade min panna och jag gick in, Audrina låg precis som hon gjorde igår. Hon hade inte rört sig en millimeter! Såg det ut som iaf. Jag satte mig på samma gamla pall som jag suttit på igår, jag tog hennes hand och höll den mot min kind. Tårarna började rinna men det sket jag i.
Jag skulle göra i princip vad som helst för att hon skulle klara sig, jag bad till gud men han verkade inte höra mig. Det var försent. Och det var jag som hade sabbat allting! Tårarna forsade ut numera och jag hoppades att ingen skulle höra mig. För jag lät som en ylande hund typ..

Audrina; Justin, varför gråter du?
Nu börjar jag inbilla mig saker också, jag slog mig själv hårt i huvudet men det förändrade ingenting.

Audrina; sluta! Vad håller du på med? Och vart är jag förresten?

Jag tittade upp i hennes ansikte och såg ett par fundersamma ögon som tittade på mig som om jag vore korkad. Jag vet inte vad som flög i mig men ena sekunden så trodde jag att jag drömde och den andra så stod jag upp och hoppade på stället.

Justin; Du lever! Du lever! Jag kan inte fatta det! heeeej hur mår du?
Audrina; haha du chilla lite, vart är vi?
Justin; jag förklarar allt senare när du är frisk! Jag är bara så otroligt glad!
Audrina; men varför? jag fattar inte?
Justin; minns du ingenting?
Audrina; jo men jag har inte en aning om varför jag ligger här? vi var ju där borta nyss? du vet där på det där övergivna stället?
Jag var i chock tillstånd! Jag fattade inte varför jag fortfarande var kvar här inne, jag var ju tvungen att hämta en doktor!

Justin; jag kommer snart, jag är tillbaka alldeles strax! stanna här!
Audrina; jag går ingenstans.

Audrinas perspektiv;
Antingen är det jag som inte har hängt med eller så är det Justin som har fått något knäpp i hjärnan. Varför var han som han var?
Det vart varmt så jag lyfte lite på täcket och såg att ena min fot var gipsad, det här var förklaring till varför jag låg här! Men jag förstod fortfarande inte varför Justin trodde att jag var död? 2 sek senare kom han tillbaka med 3 läkare efter sig.

Justin; sådär! Jag är här nu!

Audrina; du har mycket att berätta när vi kommer hem.
Justin; jag ska berätta allting jag lovar! Jag väntar där ute medan doktorerna undersöker dig, älskar dig!
Audrina; älskar dig.

Jag gick ut från rummet och bestämde mig för att leta rätt på mamma, jag småjoggade lite till cafeterian och där stod hon. Hon stod och snackade med någon kille som jag kände igen, men jag kom inte på vem han var.
Eller vänta! Shit! Det var ju bartendern! han som hade serverat våra drickor!
Mamma fick syn på mig och hon stirrade rakt in i mina ögon med sina evileys.

Pattie; Justin kom hit!

Åhnej..

Pattie; NU!

  • den blir lite långtråkig nu men det blir bättre imorgon! Har varit jättedålig på att skriva nu men det ska jag ändra på, promise! Men då vill jag se kommenterar också! 28 kommer imorgon, 29 också om ni kommenterar :)

Episode 26

Dom närmar sig mig med bestämda steg och jag visste att jag skulle bli utskälld, mamma var skit arg. Det såg jag. Men struntade i det, det enda jag brydde mig om var Audrina. Doktorn hann fram före mamma och dom andra, han suckade och tittade på mig. Jag väntade bara på ett '' ja hon lever '' men han sa ingenting. Jag hörde att dom andra  kom närmare och närmare.

Justin; Men kan du bara säga hur hon mår!
Doktorn; Vi har gjort allt vi kan Justin, det ska du veta..


Justin; men?
Doktorn; vi vet inte om hon kommer klara sig, som det ser ut nu så är det tveksamt. Kom tillbaka imorgon bitti så har vi fått svar på alla prover och då vet vi säkert, det är lite svårt att se hur allvarligt det egentligen är just nu, men det lutar åt det dåliga tyvärr..

Justins perspektiv;
Jag lyssnade inte längre, jag ville inte höra på det han hade att säga. Det räckte med att höra ordet tveksamt, men det han just hade sagt kunde fortfarande inte gå in i mitt tjocka huvud.

Justin verkade inte se att alla stod och stirrade på honom, Patties arga blick hade gått över till en gråtfärdig, Scooter stod med ena handen för ögonen och usher kliade sig lite i huvudet och tog sedan ett kliv fram till Justin.

Usher; hörru allt kommer att ordna sig grabben! Oroa dig inte, hon är stark och hon klarar sig.
Justin; för i helvete! ALLT är mitt fel! Jag skulle inte tagit med henne ut igår! Då hade det inte blivit såhär! Hon kommer dö, fattar ni hon kommer dö! Och det är tack vare mig!

Ushers perspektiv;
Jag vet inte varför jag hade sagt sådär till Justin, hon skulle kanske inte alls klara sig. Tveksamt.. Varför ljög jag för honom när jag egentligen visste hur det låg till?
Tiden bara flöt förbi och vi var tvungna att åka hem, jag ville bara se Audrina en sista gång innan jag åkte, jag drog ner handtaget på dörren till Audrinas rum och klev in. Där låg hon, med slangar huller om buller och med ena handen på magen. Hon var fortfarande lika vacker, jag gick fram till sängen och satte mig på en liten pall bredvid henne. Jag tog hennes hand och pussade på den, smekte den mot min kind och bad till gud att hon skulle klara sig.

Justin; Audrina, om du hör mig nu så vill jag bara säga dig några saker. Jag vet att du klarar det här, och imorgon när jag kommer så är du fortfarande vid liv. Jag vet inte vad jag ska göra utan dig, det är som Edward känner för Bella i Twilight. Du är som en drog för mig.
Jag hann inte säga mer innan någon smällde upp dörren.

Doktor; du får inte vara här inne! Hon måste få vila! shup shup ut nu!
Jag pussade hennes panna och sa att jag älskade henne, sedan gick jag. Mamma stod ute vid bilen och väntade,
Scooter och Usher hade redan åkt. Jag hoppade in i bilen och vi började åka. Först var det knäpptyst i bilen men sedan avbröt mamma tystnaden.

Pattie; Fattar du hur orolig jag har varit?!
Justin; m
Pattie; Tänk om vi inte hade hittat er Justin! Vad som helst hade kunnat hända! Vad tänkte du egentligen?
Justin; Jag tänkte att vi skulle få ha lite kul den sista kvällen här, men det slutade inte som jag hade planerat.


Jag ville inte berätta vad som hade hänt i detalj, fan vad arg hon skulle bli då. Vi sa inget mer till varandra, 10min
senare var vi framme på hotellet. Jag klev ut ur bilen och en halv sekund senare hade jag ett flertal mikrofoner och kameror upptryckta i ansiktet. Jag struntade fullständigt i dom och tryckte mig igenom folkmassan. Jag gick in med raska steg och vända mig om för att se om mamma hade kunnat ta sig förbi alla människor, det hade hon. Hon trippade upp för trappan och kom fram till mig. Jag kramade henne och kunde inte hålla tårarna inne, det kändes skönt att ha henne här nu.
Tillslut när allt kramande så gick vi upp till ett av rummen, vi hade varit tvungna att checka ut för länge sen men hade fått behålla rummen tills vidare. Jag slängde mig på sängen och somnade.

Några timmar senare;
Jag vaknade av att telefonen ringde, typiskt! När jag kollade på skärmen så var det ett nummer som jag inte kände igen.
Justin; hallå
*; ja hallå vi ringer från sjukhuset ni var på tidigare idag, är det Justin jag talar med?
Justin; ja det är jag!
*; Det är såhär att Audrina har fått allvarliga kramper och vi ville bara meddela dig om att det inte är sån stor risk att hon inte överlever natten. Men kom hit imorgon iaf, du måste skriva på lite papper, vi hoppas verkligen att hon klarar sig och vi kämpar fortfarande.

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!

ikväll

Episode 26 och kanske 27 kommer ut ikväll! håll utkik!

Audrina

Haha förstår också att det blir overkligt om hon dör bara för att hon trampar i en björnfälla, satt och tänkte över det, men eftersom att hon förlorar så pass mycket blod, aja vi får vad som händer :) btw så har jag tänkt lite på om jag ska avslöja vem jag är? vet inte riktigt än. Jag har ju en annan blogg också, vi får se helt enkelt :)

Episode 25

Audrina; gggråter du?
Justin; nej, skit i mig nu,
Audrina; sssluta, jag kommer aldrig skita i dig du är allt för mig.
Justin; snälla lämna mig inte! jag älskar dig! någon kommer hitta oss snart! och vi kommer komma hem, din fot kommer läka och allt blir som vanligt! du får inte lämna mig, lova det! du måste kämpa.
Audrina; jag kämpar så mycket jag kan men det räcker inte, justin jag kommer försvinna..


Det högg som satan i foten men det sket jag i, Justin hängde över mig som ett litet barn. Jag ville inte lämna honom ensam här. Hur skulle han hitta hem? skulle någon ens hitta honom? Mitt huvud fylldes med frågor och jag fick panik, vad fan skulle hända med Justin om jag dog? Jag grep tag i hans arm, även fast jag inte hade några krafter kvar. Justin tittade på mig med stora ögon och vart chockad.

Justin; lever du?
Jag fick fram ett svagt ja till svar, men det jag ville ha sagt kom inte fram. Allt började domna bort, jag kände inte mina egna kroppsdelar längre. Jag visste vad som var på väg att hända och jag var så jävla rädd och besviken på mig själv. Justin fattade också, hans ögon fylldes med tårar, jag skulle tuppa av vilken sekund som helst men precis i det ögonblicket så hör jag ljudet av en helikopter precis över mig. Det lät iaf som en helikopter men hur skulle jag kunna veta vad det var när jag inte såg någonting?
Justin; Audrina! dom är här nu! Fattar du, dom är här för att hämta oss!

Justins perspektiv;
Var det försent nu? Helikoptern landade och ut kom 4 polismän, Dom kom springandes emot mig med ett leende på läpparna.

Polismännen; Här är du ju! Men gud så du ser ut, ska vi åka? Jag meddelar dom andra att vi har hittat dig så att dom inte letar i onödan.
Justin; ser ni inte flickan på marken?! Hon är nära döden! ni måste hjälpa HENNE inte mig! hon kommer dö om ni inte hjälper henne! Ni måste göra något nu innan det är försent!
Poliserna kollade på Audrina som låg på marken, sedan tittade dom på mig som om jag vore dum i huvet.
Justin; Vad glor ni på? hjälp henne!
Poliserna; ehm du, det är nog försent, titta bara på henne?
Justin; så ni ger upp? Bara sådär?
Poliserna; Justin lugna ner dig, du ser väl att hon redan är borta?
Justin; Det finns fortfarande hopp! Ni får inte ge upp! Hjälp henne nu säger jag!
En av poliserna gick fram och kände lite på Audrina, han flög upp och skrek,

; Hon lever! ring en ambulans helikopter nu! Vi kan rädda henne!
10 min senare så var stället fyllt med människor, poliser och ambulansmän. Dom bar in henne i helikoptern på en bår och jag hoppade in i samma helikopter som hon var i. Vi lyfte och sedan var vi på väg hemåt.. Mot ett sjukhus. Jag satt bredvid henne och höll i hennes hand, ambulansmännen försökte hålla Audrina vid liv.

15 min senare var vi framme, och sedan gick allt så fort. Audrina försvann in någonstans med tio tals doktorer, jag fick inte följa med, det enda jag önskade var att hon skulle klara sig, resten sket jag i! Jag sjönk ner längs med väggen i en korridor och satte mig på golvet med händerna för ansiktet. Precis som i filmer, jag satt där helt själv, satt säkert där i en timme, ingen hade kommit och meddelat mig om någonting så jag reste mig upp och knallade iväg till receptionen. Jag frågade efter rummet som Audrina hade hamnat i och fick vägbeskrivning, och gick dit. Dörren var stängd fast det fanns ett litet fönster, jag kikade in och försökte hitta Audrina. Jag hör fotsteg från både höger och vänster sida. Jag vrider på huvudet och ser doktorn, jag försöker läsa av hans min/blick. Sedan hör jag hur någon argt ropar mitt namn jag vrider på huvudet igen fast åt andra hållet och där går mamma, Scooter, Kenny och Usher. Dom närmar sig mig med bestämda steg och jag visste att jag skulle bli utskälld, mamma var skit arg. Det såg jag. Men struntade i det, det enda jag brydde mig om var Audrina. Doktorn hann fram före mamma och dom andra, han suckade och tittade på mig. Jag väntade bara på ett '' ja hon lever '' men han sa ingenting. Jag hörde att dom andra  kom närmare och närmare.

Justin; Men kan du bara säga hur hon mår!
Doktorn; Vi har gjort allt vi kan Justin, det ska du veta..
  • Vad ska hända tycker ni? ska det sluta med att hon dör eller ska den fortsätta?

......

förlåt så himla mycket! jag har verkligen inte haft tid att skriva nu dom senaste dagarna, det är bara plugg plugg plugg hela tiden... Ni har varit super på att kommentera! jag hinner tyvärr inte skriva något idag.. måste plugga.. Men är tillbaka imorrn! puss

Episode 24

Audrina; JUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUSTIIIIIIIIIIIIIIIIIIIN SNÄLLAAA VAKNA FÖR I HELVETEEEEEEEE!


Justin öppnade ögonen och jag vart så jäkla glad! jag kramade och pussade på honom, kramade honom igen och ja, sedan så såg jag hans min.

Justin; Audrina, vart är vi? varför ligger vi i en container?
Audrina; jag vet inte Justin.. jag vet inte.

Justin ställde sig upp och började leta efter sina kläder, han hittade sina byxor men tröjan var helt söndersliten så den sket han i.

Hemma på hotellet ( klockan var halv 8 )

Patties perspektiv;
Undra om dom är klara där inne snart? vi måste börja åka nu, annars missar vi planet.
Jag bestämde mig för att gå in och titta till dom så att dom inte hade försovit säg eller något. Jag knackar på deras dörr men ingen öppnar, jag knackar ännu hårdare och ropar Justins namn, men det är fortfarande ingen som öppnar, vad höll dom på med? jag ser en städerska lite längre bort, jag viftar lite med handen och hon kommer springande med sin lilla vagn,

Pattie; kan du öppna här? min son vägrar öppna dörren,
Städerskan; visst,

Hon öppnade dörren och jag klev in, men det var ingen här? dom hade kanske gått ner för att äta frukost? Jag tog upp min mobil och slog Justins nummer, 2 sek senare så hörde jag ett vibrerande ljud,det kom från tv bänken, jag gick dit och där låg Justins mobil, bredvid låg Audrinas. Jag kollade igenom hela hotellrummet innan jag sprang ner till restaurangen och tittade om dom var där, jag sprang in på alla toaletter och letade men dom var ingenstans. Sedan kom Scooter och resten utav av teamet ner, dom undrade också vart Justin & Audrina var. Jasmine och hennes mamma stod lite längre bort och låtsades som ingenting.

Pattie; Jasmine har du sett Justin & Audrina någonstans?
Jasmine; nej det har jag inte.

Nu letade alla efter dom, vart var dom?



JUSTIN & AUDRINA ( CONAINERN )

Vi visste inte vart vi skulle ta vägen eller någonting, vi visste inte vilket håll vi skulle gå åt för att hitta hem, allt såg ju likadant ut. Jag var skit rädd och skulle säkert börja gråta vilken sekund som helst. Men jag höll tårarna inne för jag visste att om jag började gråta skulle Justin också göra det.

Justin; fan , hur kunde vi hamna här? minns du något från igår?
Audrina; no clue, jag minns ingenting, absolut ingenting.

Sedan kom jag på en grej,

Audrina; juste! du vart typ as konstig igår när vi satt och snacka, du sket i allt jag sa och sen så typ somnade du eller något? jag kommer inte ihåg vad som hände med mig, jag kände mig jätte konstig och när jag vaknade igen så var vi här?
Justin; fan vad skumt! Men vi får börja gå och se vart vi kommer. Även fast vägen är lång, det ser ut så i alla fall.

Justin hade rätt. Även fast vi kanske skulle få gå i en evighet så var det värt att ge det en chans. Eller? ni vet typ när man står på en strandkant och tittar rätt ut över hela havet? och det enda man ser är vatten vatten och åter vatten. Man ser bara ett litet sträck längst bort och det är horisonten. Så såg det ut här, fast ja det var bara lera, och skit.



vi hoppade ut ur containern och börja gå, vi sjönk ner i leran men det struntade vi i. Vi kämpade.
Även fast vi bara hade kommit några meter så var vi helt slut. Vi hade lera ända upp till knäna.

Audrina; justin, om det är meningen att vi ska klara det här så måste det väl ändå finnas något tecken? gud måste väl kunna hjälpa oss?
Justin; jag vet inte, jag hoppas att han ser oss.
Audrina; vi kommer dö här Justin! vi behöver inte ens tänka framåt! kolla bara, det ser ju precis likadant ut vart man än kollar, vi kommer inte komma här ifrån! hur kunde vi hamna här? den som lämnade oss här måste ha åkt helikopter eller något! det är ju omöjligt att ta sig hit gående eller med bil!

Justins perspektiv;
Fan hon hade rätt, jag var så jävla rädd nu, vi skulle inte kunna ta oss här ifrån själva, alla är säkert jätte oroliga! undra vad dom tänker.. Vad fan har jag gjort?! Jag tog Audrinas hand och bet ihop, vi klarar det här sa jag.

Vi fortsatte gå, men vi stannade till lite ibland för att vila, sedan fortsatte vi,

På hotellet.

Patties perspektiv;
jag bad till gud om att dom skulle dyka upp, Scooter hade gått för att titta om dom var ute någonstans, jag sprang runt och letade på hela hotellet, frågade varenda människa jag såg om dom hade sett dom, men alla skakade bara på huvudet. Jag gav upp! även om man aldrig skulle ge upp så gjorde jag det. Sedan såg jag Scooter. Han kom tillbaka med en tidning i handen,

Scooter; Pattie titta här! det är Justin och Audrina!

På framsidan av tidningen så var det en bild på Justin och Audrina, dom låg bland en massa sopsäckar?

Jag drog tidningen ur handen på honom och började bläddra, och på sida 8 var det massvis med bilder på Justin och Audrina, dom hade bara underkläder på sig. Dom låg i en container såg det ut som, och sov gjorde dom också. Sedan var det en bild på platsen dom hade hamnat på, det här var inte likt Justin!

Pattie; Scooter, ring polisen, titta på den här bilden! här är dom! beskriv plasten för dom,

Scooter tog upp sin mobil och slog numret till polisstationen, han tog tidningen och gick iväg, när han kom tillbaka några minuter senare så pratade han fortfarande i telefon,

Pattie; vad säger dom? har dom börjat leta än?
Scooter bad mig att vänta lite och började sedan prata med personen som var i telefon.
Kan ni inte ta er till platsen?! vadå inte ta er till platsen? ni måste väl fan kunna göra något! flyg i eran polisshelikopter eller vad som helst! är ni helt dumma eller? säg inte åt mig att ta det lugnt!
Scooter var arg. Jag sa ingenting men inombords så skrek jag.
5 min senare så hade han pratat klart.

Scooter; Dom har skickat ut ett antal helikoptrar som ska leta, dom återkommer igen om 1 timme och säger hur det ligger till. Du kan vara lugn, dom kommer att hitta dom. Dom kände igen platsen,
Pattie; tack Scooter, men jag kommer inte kunna lugna ner mig förens dom säger att dom har hittat dom.
Scooter; sätt dig här så går jag och köper något att dricka.

Jag satte mig i en liten fåtölj och Scooter knallade iväg till kiosken.


JUSTIN & AUDRINA

Justin och jag gick fortfarande, vi gav inte upp. Jag var så sjukt torr i halsen och jag såg att Justin frös, det gjorde jag också för den delen. Han hade skor på sig men inte jag, mina fötter höll på att avlida.

Justin; Audrina, snälla ta på dig mina skor,
Audrina; är du dum? jag vill inte att du ska skada dig,

Precis i det ögonblicket så kände jag hur något vasst högg till i min fot, jag skrek och när jag tittade ner för att se vad det var så såg jag att jag hade råkat trampa i en sån där björnfälla. Taggarna stack in i foten och det gjorde så fruktansvärt ont! Justin fick panik och försökte få upp själva fällan, han drog och slet och sedan fick han upp den! Jag förlorade väldigt mycket blod, det forsade.. Jag kände hur jag långsamt började tappa medvetandet, men jag höll mig kvar.
Justin; Audrina, hur mår du?!
Audrina; mm
Justin'; va?
Audrina; jag orkar inte prata justin,

Justins perspektiv;
Nej det fick inte vara sant! vad skulle jag göra? jag drog av en jeans bit från mina byxor och band runt hennes fot, för att försöka stoppa blödningen.

Justin; Audrina du måste svara när jag pratar med dig, även om du inte orkar, snälla!

Audrinas perspektiv;
Jag fick inte fram ett ord, även fast jag försökte, jag kände hur något droppade ner på min kind, det var en tår från Justin. Jag gav mig själv ett nytt försök och försökte få fram det jag ville säga,

Audrina; gggråter du?
Justin; nej, skit i mig nu,
Audrina; sssluta, jag kommer aldrig skita i dig du är allt för mig.
Justin; snälla lämna mig inte! jag älskar dig! någon kommer hitta oss snart! och vi kommer komma hem, din fot kommer läka och allt blir som vanligt! du får inte lämna mig, lova det! du måste kämpa.
Audrina; jag kämpar så mycket jag kan men det räcker inte, justin jag kommer försvinna..

  • Ni har varit rätt dåliga på att kommentera nu den senaste tiden vilket är jätte tråkigt  /: ni måste hjälpa mig lite, annars känns det meningslöst att skriva, vissa kommenterar och då blir jag super glad men kom igen nu, annars slutar jag skriva. Jag vet ju inte om ni gillar det eller inte? haha vad taskig jag är men aa det är så det ligger till! Inga kommentarer inga ehm vad ska man kalla det? vi säger inlägg. Jag vill inte tvinga er att kommentera men om ni gillar det jag skriver så kan ni väl visa det så att jag vet?

Episode 23

Nästa morgon;
Jag känner att jag ligger bredvid någon, allt känns så konstigt? jag har inga kläder på mig, bara underkläder. Jag ser mig omkring och sedan skriker jag, platsen jag hade hamnat på var...


Illa luktande, när jag såg mig omkring så såg Jag Justin, han hade bara på sig kalsonger, vi låg bland en massa svarta sopsäckar och lite annat skit.... Vi låg i  brun äcklig container.
Audrina; Justin! vakna!
Justin rörde inte en min, jag skakade på honom men han vaknade inte. Jag försökte hitta min telefon men kom sedan på att vi hade lämnat dom hemma. Jag var rädd. Vi var helt övergivna och det var inte en jävla människa på det här stället, vi det här laget önskade jag verkligen att vi hade haft alla fans här! Jag gjorde ett nytt försök och puttade till Justin, han sa eller gjorde fortfarande inget. Jag hittade sedan min kläder som var helt sönderslitna, jag satte på mig den trasiga klänningen och ställde mig upp i containern för att se om det fanns någon liten affär eller något, vad som helst? ingenting... jag undrde verkligen hur vi hade hamnat här, containern som vi hade hamnat i stod mitt ute på en åker, åkern bestod inte ens av gräs, bara äcklig lera och smutts, och sist men inte minst, döda djur.
Jag visste inte vad jag skulle göra,
Audrina; JUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUSTIIIIIIIIIIIIIIIIIIIN SNÄLLAAA VAKNA FÖR I HELVETEEEEEEEE!
  • Hinner inte mer, sorry. Skriver när jag kommer hem. Puss

Episode 22

Audrina; justin, justin poliser!
Justin; va?
Stackars Justin som låg där i kallingar, han kröp ihop till en boll och försökte klä på sig, men det gick inge vidare..
Vi tittar upp och dom står och precis ovanför oss med förvånade och lite arga blickar. Det var tur att dom kom, jag var lite osäker på om jag ville göra det där just nu... jag var inte redo..


Poliserna vände sig om medans Justin satte på sig sina kläder,

Justin; jag är klar nu.

Poliserna vände sig om, jag satt fortfarande ner så jag ställde mig upp. Jag tog tag i Justins hand och höll i den.

Poliserna; vad  gör ni här? kan ni inte läsa? det står ju klart och tydligt på skylten att man inte får vistas här under en speciell tid?!

Justin; sorry, vi såg inte skylten..
Poliserna; vi borde nog ta med er till stationen..
Justin; neej snälla, vi ska resa här ifrån imorgon bitti, snälla?
Poliserna; vänta, är inte du Justin Bieber?!

Jag såg hur Justin sken upp som en sol, han trodde väl antagligen att dom skulle låta oss gå eftersom att han var känd.

Justin; JA det jag som är Justin!
Poliserna; där ser man, du grabben.. bara för den här gången, om jag hade gripit dig hade min dotter nog dödat mig, hon är helt galen i dig. Så idag är jag snäll.
Justin; tack!
Poliserna; men se till att gå här ifrån nu innan någon annan ser er,

Jag och Justin skyndade oss tillbaka och klättrade över muren. När vi var på andra sidan så promenerade vi tillbaka till där vi kom ifrån från hela början. Det gick mycket snabbare än vad det hade gjort på vägen hit. Vi höll varandra i handen ( som vanligt ) fast vi sa ingenting till varandra på hela vägen, när vi började närma oss Restaurangen som vi hade ätit på så tog Justin upp sin mobil och ringde sin chaufför.

Justin; han är här om 10.
Audrina; goodie!

Det började samlas folk runt Justin, typsikt! nu skulle vi aldrig komma här ifrån. Tjejerna drog och slet i hans kläder, och han for åt alla möjliga håll. Jag höll i hans hand men typ varannan sekund så kände jag att jag skulle tappa greppet vilken minut som helst. Justin vart lite småarg på alla som drog i honom så han skrek att dom skulle släppa och låta honom vara innan han ringer polisen. Sedan ser jag bilen som skulle hämta oss, det var samma som vi kom med. Jag drar med Justin och hoppar in i bilen. Fansen som stod utanför bankade på bilrutorna, skrek hur mycket dom älskade honom och en massa. Vi kom inte där ifrån eftersom att om chauffören började köra kunde någon skada sig. Efter några minuter så fick vi lite hjälp utav några vakter och då var det fritt fram att köra.

Justin; vad ska vi göra nu? eller ikväll?
Audrina; no idea babe, vad vill du hitta på?
Justin; oohh jag vet, något som vi egentligen inte får göra... men det är våran sista dag här i Hollywood så varför inte?

Jag undrade verkligen vad han tänkte, chauffören stannade bilen och vi hoppade ut. Vi gick in på hotellet och upp på vårat rum. Jag tog av mig mina dojjor och slängde mig på sängen, Justin kom efter och landade på mig.
Klockan hade blivit ganska mycket, vi skulle upp tidigt imorgon så vi var nog tvungna att gå och lägga oss, men jag undrade verkligen vad Justin hade för planer..

Audrina; nå berätta nu vad du ville göra?
Justin; du & jag kan smyga ut typ lite senare när alla sover och festa? asså vi behöver inte dricka eller något, vi kan bara dra ut och dansa! jag vet ett ställe.
Audrina; och du tror inte att dina bieber galningar kommer köra följa John?
Justin; det är privat ägt, så det är lugnt.
Audrina; hur ska vi komma dit? vi kan ju inte åka med din chaufför?
Justin: taxi hallå?

Vi bestämde oss för att vi skulle smyga ut vid 12, då hade alla gått och lagt sig. Det var typ 2 timmar kvar, så vi satte på en film och tittade lite på den. Jag råkade somna, likaså Justin...

1 tim senare;
Jag vet faktiskt vad som väckte mig, men när jag tittade på klockan så var det bara en halvtimme kvar tills taxin skulle komma.

Audrina: Justin vakna, skulle vi dra ut eller, isf ska vi dra om en halvtimme?
Justin; hur mycket är klockan?
Audrina; Ja om jag sa att det var en halvtimme kvar hur mycket tror du att klockan är då? knäppo
Justin; orkar inte räkna, är för trött.
Audrina; ska vi skita i att gå ut då?
Justin; nejnejnej! nu kör vi!

Justin flög upp ur sängen och sprang in på toan, han kom tillbaka 2 min senare.

Justin; var tvungen att fixa frillan, jag byter om nu. Ska du ha på dig det där eller ska du ta på dig något annat?
Audrina; jag ska byta om.

Vi gick in i det andra rummet där vi hade våra kläder. Jag satte på mig en svart kort klänning, på axelbanden satt det nitar, jag hade ingen aning om vad jag skulle ha på mig för skor så jag satte på mig ett par svarta kilklackar och på själva klacken var det också nitar ( matcha klänningen ni vet ) justin satte på sig en vit V-ringad t-shirt ett par svarta skinnbyxor och ett par sneakers. Jag sminkade mig lite, struntade i att platta håret jag rufsade bara till det och lät det vara. Snyggt!
När båda var klara så smög vi ut, vi lämnade våra mobil telefoner hemma på hotellrummet. Vi tog hissen ner till entrén och utanför så stod våran taxi.

Justin; vi ska till V.I.P hollygalax.
Taxi snubben; ok,

Justin betalade och lutade sig sedan tillbaka i sätet. Det tog inte speciellt lång tid att komma till det där stället. När vi var framme så hoppade Justin ut ur bilen och jag gjorde likadant. Taxin åkte iväg och vi gick in på
''diskoteket''

Justins perspektiv;
nu ska hon få se på en som kan dansa!
Jag drog med henne in till mitten av dansgolvet och vi började dansa. Lite galet sådär men äsch! vi hade kul!
Låtarna som spelades var grymma, en av mina låtar spelades också en gång och då taggade vi till och tog i extra mycket. Audrina släppte loss och dansade som en, jag vet inte vad. Hon hoppade & studsade, viftade med armarna, och gjorde en andra massa danssteg. Jag log bara och dansade lika vilt jag med.
Efter att vi dansat ett ganska långt tag så frågade jag henne..

Justin; Ska vi ta en paus och ta något att dricka?
Audrina; sure! är jättee törstig!

Justin tog tag i min hand och drog med mig till baren.

Justin; vad vill du ha?
Audrina; kör på en redbull vodka!

Justin tittade bara på mig med stora ögon,

Justin; öhm okej!

Justins perspektiv;
Skulle jag verkligen beställa en redbull vodka till henne? vad är jag för en pojkvän då? jag bryr mig om henne, hon ska inte få dricka alkohol!

Audrina; asså jag drev! jag tar en cola -- sa jag och pussade honom på kinden.
Justin; haha jag tänkte väl!

Justin till bartendern; 2 cola tack!

Bartenderns perspektiv;
det där är ju Justin Bieber? vad gör han här? och vem är den där tjejen? fan vad jag hatar honom. Vet inte varför men jag bara gör det. Alla tror att han är så jäkla perfekt men jag ska visa dom. Ni kommer få se vad det kommer stå i alla skvaller tidningar imorgon....
Nu ska dom få sina drickor, men inte bara cola, jag tänker hälla i något annat...

2 min senare så serverade han oss våra drickor.

Bartendern; varsågod!
Justin och jag ; tack!

Vi satte oss vid ett litet bord, vi snackade och allt var som vanligt. Efter ett tag vart Justin lite konstig, han började tappa medvetandet? han lyssnade inte på vad jag sa, och han bara mumlade, några minuter senare så känner jag att samma sak håller på att hända mig. Jag vet inte vad det var? kanske var jag bara trött? men en kort stund efter det så hade även jag slocknat. Och allt snurrade..

Nästa morgon;
Jag känner att jag ligger bredvid någon, allt känns så konstigt? jag har inga kläder på mig, bara underkläder. Jag ser mig omkring och sedan skriker jag, platsen jag hade hamnat på var...


  • nu får ni kommentera och skriva vad ni tycker & tror kommer/ska hända! kom igen nu! håller på med 23! pussss, visa vad ni går för belibers eller hur man säger haha ;)

kommer snart!

jag kommer skriva 2 episoder idag,  22 kommer snart! men skriv vad ni tycker ska hända så att jag får lite ideér :) då får ni episoder ( säger man så ) ni vet vad som gäller, men ni kan iaf räkna med 2 idag! kommentera iaf vad ni tycker ska hända, puss

♥ ERAN SÖTNOS ♥

vad är det här?

0 kommentarer? jag hoppas att det är min data det är fel på... kom igen ,

Episode 21

Jag såg att Justin skämdes, han tittade bara ner i sin tallrik och rodnade. Efter ett tag när båda var klara så betalade Justin och sedan började vi gå mot en glassbar. Jag kunde se en blinkande skylt lite längre fram och jag var helt säker på att det var där vi skulle stanna och köpa glass, Justin höll i min hand, han stannade och pussade mig lite då & då, när vi var framme så gick vi fram till kassan och började fundera över vad vi skulle ta för smaker,

Killen i kassan kände igen Justin men han sa ingenting, han knuffade till sin '' kollega '' som stod bredvid och viskade Justin biever, justin biever, både jag och Justin hörde så vi började fnissa lite smått.
När vi hade bestämt oss för vilka smaker vi skulle ha så sa vi det till han i kassan.
Justin; jag tar en strut med 4 kulor, päron, jordgubb, daim och ehm tuttifrutti!
Audrina; en strut med 3 kulor, polka, lakrits och blåbär tack!
Båda killarna som stod i kassan hjälptes åt med att att '' fixa '' våra glassar, dom började små tjaffsa lite om vem som skulle servera Justin, så ena killen tappade glassen i golvet, den andra skrattade bara och gav sedan mig min glass. Han som hade tappat glassen skämdes, det såg man tydligt.

Justin; ey it´s okey man! it´s okey, haha
Justin fick sin glass och vi knallade vidare , jag vet inte vart vi var påväg, vi bara gick, vi hade ett antal bieberfans efter oss som skrek som galningar, Justin bad dom att lugna ner sig lite, och det hjälpte faktiskt.....inte. Han greppade tag i min hand och började springa allt vad han hade! och jag flög efter, jag frågade honom vad han höll på med men han svarade inte, helt plötsligt så svänger han, han saktar ner lite och sätter sig bakom tunna,

Audrina; Vad vare där?
Justin; sshhh, jag orkar inte ha dom efter mig idag, vi sitter här i några minuter och sen så kan vi gå.
Jag hörde hur fansen skrek hans namn, men han svarade inte. Efter ett tag när vi inte hörde galningarna längre så
började vi gå igen, vi gick i några minuter skulle jag tro, vi kom fram till en stooooooor strand, fast det var inga där konstigt nog. Solen var precis på väg ner och vattnet låg helt stilla. När vi har kommit lite längre fram så ser jag en skylt.

Det stod;
Privat ägd, ring för att boka solstol/ar. Öppettider; 8.00 - 16-00.
Justin struntade i skylten och klättrade över staketet.

Audrina; vad håller du på med? Justin klättra tillbaka!
Justin; glöööm det! du får komma hit!
Audrina; tänk om stället är kameraövervakat?!
Justin; skojar du eller? vad kan hända! kom nu,
Jag tvekade lite men gjorde ändå som han sa, jag klättrade över till andra sidan. När jag stod på marken lade Justin sin arm över mina axlar och vi gick mot strandkanten.

Justin; ska vi ta en promenad?
Audrina; näääjeeee! inte nuuu,
Jag la mig ner i sanden och Justin la sig bredvid mig, vi kysste varandra ( som vanligt ) och det gick ganska hett till. Justin rullade runt så att han låg på mig och vi fortsatte att kyssas, lite mer ehm vad ska man säga?
'' vildare '' än vanligt.. Justin drog av sig sin tröja, och min med, han knäppte upp sina byxor och drog av dom också, jag visste vad han tänkte, jag hade aldrig gjort det här förut, och inte Justin heller. Skulle vi göra det? här på en sandstrand? jag visste inte om jag var redo.. Precis när han ska knäppa upp min byxor så ser jag några män klädda i blått typ? dom hade även reflexvästar på sig, männen går raskt emot oss, jag tänker efter lite och kommer sedan på!

Audrina; justin, justin poliser!
Justin; va?
Stackars Justin som låg där i kallingar, han kröp ihop till en boll och försökte klä på sig, men det gick inge vidare..
Vi tittar upp och dom står och precis ovanför oss med förvånade och lite arga blickar. Det var tur att dom kom, jag var lite osäker på om jag ville göra det där just nu... jag var inte redo..
( förlåt för att den vart så kort )
-- okej, riktigt så glada var dom nog inte plus att dom var bara 2 st.

  • ledsen för att jag inte har skrivit något idag! men imorgon lovar jag er! hela mina vecka har jag haft fullt upp med prov och allt så det har varit lite svårt att hinna med tyvärr /: imorgon har jag matteprov så ni förstår nog. Men jag gör mitt bästa! skriv vad ni tycker nu så har ni något att se fram emot imorgon haha :) btw! statistiken låg på topp idag! hoppas att ni nya '' läsare '' har kommit för att stanna :) puss på er sötisar!

  • Episode 28
  • ikväll
  • länk till episode 1.
  • Episode 27
  • Episode 26
  • ikväll
  • Audrina
  • Episode 25
  • ......
  • Episode 24
  • Episode 23
  • Episode 22
  • kommer snart!
  • vad är det här?
  • Episode 21
  • Episode 20
  • Episode 19
  • 19
  • Episode 18
  • Episode 17
  • Allmänt
  • Mars 2011
  • Februari 2011
  • Januari 2011
  • December 2010
  • November 2010