Episode 26
Dom närmar sig mig med bestämda steg och jag visste att jag skulle bli utskälld, mamma var skit arg. Det såg jag. Men struntade i det, det enda jag brydde mig om var Audrina. Doktorn hann fram före mamma och dom andra, han suckade och tittade på mig. Jag väntade bara på ett '' ja hon lever '' men han sa ingenting. Jag hörde att dom andra kom närmare och närmare.
Justin; Men kan du bara säga hur hon mår!
Doktorn; Vi har gjort allt vi kan Justin, det ska du veta..
Justin; men?
Doktorn; vi vet inte om hon kommer klara sig, som det ser ut nu så är det tveksamt. Kom tillbaka imorgon bitti så har vi fått svar på alla prover och då vet vi säkert, det är lite svårt att se hur allvarligt det egentligen är just nu, men det lutar åt det dåliga tyvärr..
Justins perspektiv;
Jag lyssnade inte längre, jag ville inte höra på det han hade att säga. Det räckte med att höra ordet tveksamt, men det han just hade sagt kunde fortfarande inte gå in i mitt tjocka huvud.
Justin verkade inte se att alla stod och stirrade på honom, Patties arga blick hade gått över till en gråtfärdig, Scooter stod med ena handen för ögonen och usher kliade sig lite i huvudet och tog sedan ett kliv fram till Justin.
Usher; hörru allt kommer att ordna sig grabben! Oroa dig inte, hon är stark och hon klarar sig.
Justin; för i helvete! ALLT är mitt fel! Jag skulle inte tagit med henne ut igår! Då hade det inte blivit såhär! Hon kommer dö, fattar ni hon kommer dö! Och det är tack vare mig!
Ushers perspektiv;
Jag vet inte varför jag hade sagt sådär till Justin, hon skulle kanske inte alls klara sig. Tveksamt.. Varför ljög jag för honom när jag egentligen visste hur det låg till?
Tiden bara flöt förbi och vi var tvungna att åka hem, jag ville bara se Audrina en sista gång innan jag åkte, jag drog ner handtaget på dörren till Audrinas rum och klev in. Där låg hon, med slangar huller om buller och med ena handen på magen. Hon var fortfarande lika vacker, jag gick fram till sängen och satte mig på en liten pall bredvid henne. Jag tog hennes hand och pussade på den, smekte den mot min kind och bad till gud att hon skulle klara sig.
Justin; Audrina, om du hör mig nu så vill jag bara säga dig några saker. Jag vet att du klarar det här, och imorgon när jag kommer så är du fortfarande vid liv. Jag vet inte vad jag ska göra utan dig, det är som Edward känner för Bella i Twilight. Du är som en drog för mig.
Jag hann inte säga mer innan någon smällde upp dörren.
Doktor; du får inte vara här inne! Hon måste få vila! shup shup ut nu!
Jag pussade hennes panna och sa att jag älskade henne, sedan gick jag. Mamma stod ute vid bilen och väntade,
Scooter och Usher hade redan åkt. Jag hoppade in i bilen och vi började åka. Först var det knäpptyst i bilen men sedan avbröt mamma tystnaden.
Pattie; Fattar du hur orolig jag har varit?!
Justin; m
Pattie; Tänk om vi inte hade hittat er Justin! Vad som helst hade kunnat hända! Vad tänkte du egentligen?
Justin; Jag tänkte att vi skulle få ha lite kul den sista kvällen här, men det slutade inte som jag hade planerat.
Jag ville inte berätta vad som hade hänt i detalj, fan vad arg hon skulle bli då. Vi sa inget mer till varandra, 10min
senare var vi framme på hotellet. Jag klev ut ur bilen och en halv sekund senare hade jag ett flertal mikrofoner och kameror upptryckta i ansiktet. Jag struntade fullständigt i dom och tryckte mig igenom folkmassan. Jag gick in med raska steg och vända mig om för att se om mamma hade kunnat ta sig förbi alla människor, det hade hon. Hon trippade upp för trappan och kom fram till mig. Jag kramade henne och kunde inte hålla tårarna inne, det kändes skönt att ha henne här nu.
Tillslut när allt kramande så gick vi upp till ett av rummen, vi hade varit tvungna att checka ut för länge sen men hade fått behålla rummen tills vidare. Jag slängde mig på sängen och somnade.
Några timmar senare;
Jag vaknade av att telefonen ringde, typiskt! När jag kollade på skärmen så var det ett nummer som jag inte kände igen.
Justin; hallå
*; ja hallå vi ringer från sjukhuset ni var på tidigare idag, är det Justin jag talar med?
Justin; ja det är jag!
*; Det är såhär att Audrina har fått allvarliga kramper och vi ville bara meddela dig om att det inte är sån stor risk att hon inte överlever natten. Men kom hit imorgon iaf, du måste skriva på lite papper, vi hoppas verkligen att hon klarar sig och vi kämpar fortfarande.
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!
Kommentarer
Postat av: Sofia
åhnej ;o MÅSTE HA MEEER :D :D :D Du skriver verkligen otroligt bra! Du borde bli författare? :D
Postat av: Louise
Ååh fyfan vad bra det är!!!
Men hon måste överleva tycker jag :(
MEEEEEEEEEEEEEER!!!
Postat av: Anonym
Ohnoooo
hon måstee öveerlervaa !!
meer <33
Postat av: Anonym
Asså skäp dig o uppdatera oftare!!
Vi vet att du har skola men skaffa en gästbloggare elr något, så det blir uppdaterat oftare!!! ;)
Trackback
