downtoearth

Episode 24

Audrina; JUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUSTIIIIIIIIIIIIIIIIIIIN SNÄLLAAA VAKNA FÖR I HELVETEEEEEEEE!

---

Justin öppnade ögonen och jag vart så jäkla glad! jag kramade och pussade på honom, kramade honom igen och ja, sedan så såg jag hans min.

Justin; Audrina, vart är vi? varför ligger vi i en container?

Audrina; jag vet inte Justin.. jag vet inte.

Justin ställde sig upp och började leta efter sina kläder, han hittade sina byxor men tröjan var helt söndersliten så den sket han i.

---

Hemma på hotellet ( klockan var halv 8 )

Patties perspektiv;

Undra om dom är klara där inne snart? vi måste börja åka nu, annars missar vi planet.

Jag bestämde mig för att gå in och titta till dom så att dom inte hade försovit säg eller något. Jag knackar på deras dörr men ingen öppnar, jag knackar ännu hårdare och ropar Justins namn, men det är fortfarande ingen som öppnar, vad höll dom på med? jag ser en städerska lite längre bort, jag viftar lite med handen och hon kommer springande med sin lilla vagn,

Pattie; kan du öppna här? min son vägrar öppna dörren,

Städerskan; visst,

Hon öppnade dörren och jag klev in, men det var ingen här? dom hade kanske gått ner för att äta frukost? Jag tog upp min mobil och slog Justins nummer, 2 sek senare så hörde jag ett vibrerande ljud,det kom från tv bänken, jag gick dit och där låg Justins mobil, bredvid låg Audrinas. Jag kollade igenom hela hotellrummet innan jag sprang ner till restaurangen och tittade om dom var där, jag sprang in på alla toaletter och letade men dom var ingenstans. Sedan kom Scooter och resten utav av teamet ner, dom undrade också vart Justin & Audrina var. Jasmine och hennes mamma stod lite längre bort och låtsades som ingenting.

Pattie; Jasmine har du sett Justin & Audrina någonstans?

Jasmine; nej det har jag inte.

Nu letade alla efter dom, vart var dom?

---

JUSTIN & AUDRINA ( CONAINERN )

Vi visste inte vart vi skulle ta vägen eller någonting, vi visste inte vilket håll vi skulle gå åt för att hitta hem, allt såg ju likadant ut. Jag var skit rädd och skulle säkert börja gråta vilken sekund som helst. Men jag höll tårarna inne för jag visste att om jag började gråta skulle Justin också göra det.

Justin; fan , hur kunde vi hamna här? minns du något från igår?

Audrina; no clue, jag minns ingenting, absolut ingenting.

Sedan kom jag på en grej,

Audrina; juste! du vart typ as konstig igår när vi satt och snacka, du sket i allt jag sa och sen så typ somnade du eller något? jag kommer inte ihåg vad som hände med mig, jag kände mig jätte konstig och när jag vaknade igen så var vi här?

Justin; fan vad skumt! Men vi får börja gå och se vart vi kommer. Även fast vägen är lång, det ser ut så i alla fall.

Justin hade rätt. Även fast vi kanske skulle få gå i en evighet så var det värt att ge det en chans. Eller? ni vet typ när man står på en strandkant och tittar rätt ut över hela havet? och det enda man ser är vatten vatten och åter vatten. Man ser bara ett litet sträck längst bort och det är horisonten. Så såg det ut här, fast ja det var bara lera, och skit.

vi hoppade ut ur containern och börja gå, vi sjönk ner i leran men det struntade vi i. Vi kämpade.

Även fast vi bara hade kommit några meter så var vi helt slut. Vi hade lera ända upp till knäna.

Audrina; justin, om det är meningen att vi ska klara det här så måste det väl ändå finnas något tecken? gud måste väl kunna hjälpa oss?

Justin; jag vet inte, jag hoppas att han ser oss.

Audrina; vi kommer dö här Justin! vi behöver inte ens tänka framåt! kolla bara, det ser ju precis likadant ut vart man än kollar, vi kommer inte komma här ifrån! hur kunde vi hamna här? den som lämnade oss här måste ha åkt helikopter eller något! det är ju omöjligt att ta sig hit gående eller med bil!

Justins perspektiv;

Fan hon hade rätt, jag var så jävla rädd nu, vi skulle inte kunna ta oss här ifrån själva, alla är säkert jätte oroliga! undra vad dom tänker.. Vad fan har jag gjort?! Jag tog Audrinas hand och bet ihop, vi klarar det här sa jag.

Vi fortsatte gå, men vi stannade till lite ibland för att vila, sedan fortsatte vi,

---

På hotellet.

Patties perspektiv;

jag bad till gud om att dom skulle dyka upp, Scooter hade gått för att titta om dom var ute någonstans, jag sprang runt och letade på hela hotellet, frågade varenda människa jag såg om dom hade sett dom, men alla skakade bara på huvudet. Jag gav upp! även om man aldrig skulle ge upp så gjorde jag det. Sedan såg jag Scooter. Han kom tillbaka med en tidning i handen,

Scooter; Pattie titta här! det är Justin och Audrina!

På framsidan av tidningen så var det en bild på Justin och Audrina, dom låg bland en massa sopsäckar?

Jag drog tidningen ur handen på honom och började bläddra, och på sida 8 var det massvis med bilder på Justin och Audrina, dom hade bara underkläder på sig. Dom låg i en container såg det ut som, och sov gjorde dom också. Sedan var det en bild på platsen dom hade hamnat på, det här var inte likt Justin!

Pattie; Scooter, ring polisen, titta på den här bilden! här är dom! beskriv plasten för dom,

Scooter tog upp sin mobil och slog numret till polisstationen, han tog tidningen och gick iväg, när han kom tillbaka några minuter senare så pratade han fortfarande i telefon,

Pattie; vad säger dom? har dom börjat leta än?

Scooter bad mig att vänta lite och började sedan prata med personen som var i telefon.

Kan ni inte ta er till platsen?! vadå inte ta er till platsen? ni måste väl fan kunna göra något! flyg i eran polisshelikopter eller vad som helst! är ni helt dumma eller? säg inte åt mig att ta det lugnt!

Scooter var arg. Jag sa ingenting men inombords så skrek jag.

5 min senare så hade han pratat klart.

Scooter; Dom har skickat ut ett antal helikoptrar som ska leta, dom återkommer igen om 1 timme och säger hur det ligger till. Du kan vara lugn, dom kommer att hitta dom. Dom kände igen platsen,

Pattie; tack Scooter, men jag kommer inte kunna lugna ner mig förens dom säger att dom har hittat dom.

Scooter; sätt dig här så går jag och köper något att dricka.

Jag satte mig i en liten fåtölj och Scooter knallade iväg till kiosken.

---

JUSTIN & AUDRINA

Justin och jag gick fortfarande, vi gav inte upp. Jag var så sjukt torr i halsen och jag såg att Justin frös, det gjorde jag också för den delen. Han hade skor på sig men inte jag, mina fötter höll på att avlida.

Justin; Audrina, snälla ta på dig mina skor,

Audrina; är du dum? jag vill inte att du ska skada dig,

Precis i det ögonblicket så kände jag hur något vasst högg till i min fot, jag skrek och när jag tittade ner för att se vad det var så såg jag att jag hade råkat trampa i en sån där björnfälla. Taggarna stack in i foten och det gjorde så fruktansvärt ont! Justin fick panik och försökte få upp själva fällan, han drog och slet och sedan fick han upp den! Jag förlorade väldigt mycket blod, det forsade.. Jag kände hur jag långsamt började tappa medvetandet, men jag höll mig kvar.

Justin; Audrina, hur mår du?!

Audrina; mm

Justin'; va?

Audrina; jag orkar inte prata justin,

Justins perspektiv;

Nej det fick inte vara sant! vad skulle jag göra? jag drog av en jeans bit från mina byxor och band runt hennes fot, för att försöka stoppa blödningen.

Justin; Audrina du måste svara när jag pratar med dig, även om du inte orkar, snälla!

Audrinas perspektiv;

Jag fick inte fram ett ord, även fast jag försökte, jag kände hur något droppade ner på min kind, det var en tår från Justin. Jag gav mig själv ett nytt försök och försökte få fram det jag ville säga,

Audrina; gggråter du?

Justin; nej, skit i mig nu,

Audrina; sssluta, jag kommer aldrig skita i dig du är allt för mig.

Justin; snälla lämna mig inte! jag älskar dig! någon kommer hitta oss snart! och vi kommer komma hem, din fot kommer läka och allt blir som vanligt! du får inte lämna mig, lova det! du måste kämpa.

Audrina; jag kämpar så mycket jag kan men det räcker inte, justin jag kommer försvinna..

• Ni har varit rätt dåliga på att kommentera nu den senaste tiden vilket är jätte tråkigt  /: ni måste hjälpa mig lite, annars känns det meningslöst att skriva, vissa kommenterar och då blir jag super glad men kom igen nu, annars slutar jag skriva. Jag vet ju inte om ni gillar det eller inte? haha vad taskig jag är men aa det är så det ligger till! Inga kommentarer inga ehm vad ska man kalla det? vi säger inlägg. Jag vill inte tvinga er att kommentera men om ni gillar det jag skriver så kan ni väl visa det så att jag vet?

Spännande,du är så himla duktig på att skriva! <3

Meer! Kan inte vänta ;]

MEER! SNÄLLA!!!

MEER! SNÄLLA!!!

Meeeeeeeeeer!

Aouch,Audrina!



Mer, sjukt bra:D

Meeeeeeeeeeeer !!!!!!!!!!!!!!! :D

Meer!! den är sjukt bra :D

omg :d asbra med långt inlägg!!! :D

mer mer, du är asbra på att skriva :O mer ! :D

det är skitbra, snälla fortsätt skriva :DDDD

Mer!!!

Jah blir galen annars

mer!

JÄTTE BRA meeer :D

Öhh om ni slutar skriva så blir jag suuur ;MP (: älskar novellen suuukt :D<3

Sjukt bra, jag älskar novellen!

MER MER MER MER!!!! :D

JAG ÄLSKAR DEN, läser den varje jävla dag ! <3



kom igen, du är sjukt duktig !

DET ÄR BÄST FORTSÄTT

Konmigen. Skriiiiv! :)

komiiigen, skriiv! :D

skiiit bra! :D

ae känner mig taskig ju eftersom jag hade glömt den här bloggen en liten stund (a) Men nu är jag tillbax eller vad man säger haha :D<3

MEEER!½

MER MER MER MER, MER MER.....osv....

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEERRRRRRRRRRR, DEn är aaaaasss bra jag älskar den!

har precis börjat med en bieberstorys blogg, kika gärna in! :D

har precis börjat med en bieberstorys blogg, kika gärna in! :D