Episode 12
Audrina; Är ni helt dumma i huvudet eller? ni vet att ni blir filmade va?!
Dom; som om vi bryr oss, det är din tur nu.
Jag tänkte precis öppna munnen men då så tar tjejen som höll i min arm ett ännu hårdare tag och bryter den på mitten, hon lyckas inte riktigt i början men då tar hon hjälp utav an vass järnstång. Där står jag med min blodiga arm, chockad över de som precis hänt och tänker springa där ifrån när jag ser hur hon tar upp någonting ur sin ficka.. Jag ser hur det blänker till.. Shit nu är jag död
Jag hinner inte göra eller säga så mycket innan jag känner ett hugg i bröstet, jag faller och allt började snörra. Det enda jag såg var dom 4 tjejerna , dom stod glodde på varandra och sedan sprang dom. Jag var fortfarande vaken, men kände att jag lika gärna kunde ge upp, ingen skulle se eller höra mig. Jag kunde varken skrika eller röra mig. Några minuter senare låg jag helt avtuppad, jag hade förlorat väldigt mycket blod så det var inte så konstigt. Jag vet faktiskt inte hur länge jag låg där, men när jag '' vaknade '' igen så var jag någon helt annanstans. Jag kisade lite med ögonen för jag kunde inte öppna dom helt, allt var vitt, det luktade skumt och jag hade en massa slangar fast tejpade överallt på min kropp jag hörde pipande ljud men jag vet inte vart dom kom ifrån. Jag blundade igen och kände hur de stack och värkte i bröstet på mig, jag började komma ihåg vad som hade hänt. Jag tittade på min arm som var gipsad ända från handleden upp till axeln. Det gjorde så fruktansvärt ont. Jag ville bara sjunka genom jorden och slippa allt det här! Jag hör hur en dörr öppnas, jag vrider lite på huvudet och tittar dit, in kommer min mamma och pappa.
Dom; Hej gumman
Jag tittar förvånat på dom och säger sedan hej.
Mamma; hur mår du? eller hur känns det?
Audrina; Förjävligt, för det första så har min pappa skämt ut mig och hela våran familj för hela världen, Halva jordens befolkning hatar mig och killen som jag föll för ljög för mig.
Mamma; Vi är verkligen ledsna Audrina, men vi är rädda om dig, förstår du inte det?
Audrina; Jag orkar inte prata nu, ni två kan snacka med varandra, prata om pappas problem eller något och du be honom att sluta med spriten, jag orkar inte mer. Fattar ni?
Mamma; Vi går ut, men det är någon som vill träffa dig.
Dom går ut och in kommer Justin. Jag tittar inte ens på honom. Han sätter sig bredvid sängen i en liten fåtölj, jag känner att han kollar på mig, jag vill inte snacka med med honom för jag visste att jag skulle börja gråta och det ville jag inte,
Justins perspektiv;
Jag visste inte vad jag skulle göra för att gottgöra henne. Även om jag skulle ställa mig här och skrika i en megafon att jag älskade henne så skulle hon ändå inte förlåta mig. Hon tror fortfarande att jag har ljugit för henne.
Justin; Audrina, snälla jag lovar att jag kan förklara precis allting, och om jag får göra det så kommer du att förstå varför jag sa sådär.
Audrina; Varför skulle jag tro på dig nu? om du hade ljugit för mig innan? du har gått och fejkat för mig för att du har tyckt synd om mig. Det är många som har gjort det, jag lovar dig att du är inte ensam. Jag är trött på folk som alltid ska gå och tycka synd om mig, som om det inte finns värre saker? Jag har aldrig någonsin fått göra något sånt här kul som jag har fått göra med dig. Fattar du inte att jag älskar dig? och när jag läste det där i tidningen så vart jag så jäkla besviken på mig själv, för att jag ens hade trott på dig.
Justin; Jag vet att du inte kommer tro mig när jag berättar det här, men du vet inte hur det är att leva i min roll. Jag måste ljuga för att min karriär ska funka. Jag måste behandla varenda liten tjej där ute som om det vore min ollg. För att det är mitt jobb. Och om jag skulle gå ut med att jag älskade dig så skulle allt gå åt helvete, för dig också. Du skulle få hot mail varenda dag, och som idag, du vart knivhuggen bara för att dom hade sett dig med mig? Jag gillar verkligen dig, jag vet inte vad jag ska göra för att gott göra dig.
Audrina; Jag vill tro dig Justin, men du måste bevisa för mig att du verkligen menar det du har sagt till mig.
Justin; Tro mig, när det har blivit lite seriösare mellan oss, då ska jag gå ut med att vi är ett par. Då kan jag kyssa dig inför hela världen om det är det du vill men du måste tro mig!
Jag var glad att Justin var här med mig nu, men jag hade inte förlåtit honom än. Jag trodde faktiskt på det han hade sagt men jag var inte helt säker, om han skulle svika mig gång på gång så skulle jag gå av på mitten tillslut. Men han var den enda jag hade nu. Jag och mamma hade inte så bra kontakt och jag behöver inte ens nämna pappa. Ni fattar nog redan.
10 min senare kom en sjuksköterska in och hon ville undersöka mig lite. Justin satt bredvid och höll i min hand.
Justin; när får hon komma hem?
Sjuksköterskan; hon måste stanna i 2 veckor, det ser inte bra ut. Hon måste vila.
Justin; 2 veckor!
Sjuksköterskan gick ut och Justin satte sig i sängen bredvid mig.
Justin; Du, jag har snackat med alla nu och dom säger att du kan få vara med mig på min tour, om du vill alltså? på dagarna kommer du bli hemskolad. Vi kommer bo på hotell för det mesta men när vi besöker Atlanta bor vi hemma hos mig.
Audrina; Det skulle vara skönt att komma bort, och bara få vara med dig och ditt team, ni verkar ha så himla kul hela tiden! Men har ni snackat med mina föräldrar?
Justin; Japp, dom sa att det var okej. Din pappa går på någon behandling nu så ni kommer ändå inte kunna umgås så mycket, det är bara bra för dig.
Justin satt där och babblade på men jag lyssnade inte, jag var för trött och en stund senare så hade jag somnat.
När jag vaknade igen så var Justin borta, han hade lämnat en lapp som han hade skrivit några rader på.
Du kommer förmodligen se det här när du vaknar, jag ville inte väcka dig. Jag är förmodligen i LA nu, vi kan höras via telen sen. Ring när du vill. Love u
xoxo Justin.
Dagarna rullade på och det hade tom gått en vecka. Det gjorde inte lika ont längre men jag saknade Justin något otroligt! Han ringde varje dag och berättade hur hans dag hade sett ut, hur mycket han saknade mig och en massa annat. 2 dagar innan jag ska åka kommer mamma och pappa till sjukhuset och lämnar en väska med kläder och lite andra prylar som jag kommer ha användning för. Dom hade även köpt lite tidningar som jag kunde läsa i medan jag var påväg till Justin. Jag var näst in till helt frisk nu, jag kunde gå, springa, hoppa, dansa ja allt!
Idag skulle jag åka, jag hade gått upp tidigt den morgonen för bilen som skulle köra mig skulle hämta mig redan vid 8. Jag satte på mig en grå mjukisdress en keps och ett par sköna sneakers. När jag kom ut till parkeringen så var bilen redan där. Jag hoppade in, spände fast mig och sedan åkte vi. Mamma hade packat ner min Ipod, så jag satt och lyssnade på musik samtidigt som jag läste lite ur en av tidningarna. När jag vänder på bladet ser jag en bild på Justin och någon annan mörkhårig tjej som ser ut som Jasmine. Dom sitter i baksätet i en bil och typ kysser varandra? vad fan är det här? chauffören tittade på mig men jag låtsades som ingenting. Jag tar upp min mobil och slår Justins nummer, det går några signaler jag hör någon som säger hej, det är inte Justin.
Audrina; Hej vem är det?
Jasmine; hahahha
Audrina; Jasmine?
Jasmine; Justin och jag är lite upptagna nu, du får ringa lite senare.
Audrina; Men hallåå jag är ju på väg till er nu?!
Jasmine hade redan lagt på, jag ringde upp igen men den här gången tryckte hon på upptaget.
Helvete! Vad håller han på med? Varför svarade Jasmine på hans mobil?
- Den här vart ganska lång tråkig, men kommentera ändå :)
Kommentarer
Postat av: Anonym
den va inte långtråkig ;)
Postat av: Emma
Nee den var inte alls långtråkig! Skit bra! :)
Postat av: Anonym
Den var lååång o bra!! MEER:D EN TILL KOMIGEN! :D
Postat av: tessan
den va inte långtråkig! den va braa!! :D
kommer det nån mer idag?:D
Trackback
